I egenskap av samhällsvetare finns tendensen att låta sitt skolval skina igenom i sina intressen och olika sorters nöjen. Som att finna ett stort nöje i att under en lektion bjuda in respresentater från samtliga partier i stadens kommunfullmäktige, det är att vara samhällsvetare och möjligtvis på gränsen till en studiemotsvarighet till yrkesskada.
Politikerbesök stod på agendan idag i vilket fall som helst.
- SPI:aren började uppskattningsvis hälften av sina repliker med "Redan under XX-tiden..."
- Av alla människor var kommunisten (det är inte förtal, han är kommunist) mest pedagogisk.
- Socialdemokraten var mer visionär än någon kommunpolitiker jag någonsin mött tidigare. "Ja, självklart bör vi ha kvar våra småskolor" (att nämnas bör är att så kallade småskolor i Ulricehamns kommun har ungefär två elever i varje årskurs).
- Medelåldern på närvarande politiker var 60 år.
- Sverigedemokraten var så ung som 47 och därmed yngst i sällskapet.
- Hade jag varit väljare utifrån denna lektion, hade mp varit mitt val. Kommentaren "Ska vi se det så, är varje nyfött barn en förlustaffär" apropå invandring som besvär och inte resurs, gav honom mitt gillande.
- Sd och V var dagens allians då Sd var noga med att hålla med V i att "privatiseringar inte alltid är bäst" (vilket de självklart är)
- Det efter förfrågan självklart skulle nämnas hur gammal den yngste förtroendevalda i varje parti var och jag, om jag haft möjligheten, skulle rodnat.
Frågan går varvet runt, näst sist kommer moderaten. Min ordförande i nämnden vars möten jag aldrig kunnat besöka. Han funderar en stund, tittar på någon av oss elever och verkar rikta sin undran till någon specifik "ja, hur gammal är Johanna Grön..." varpå min tankeverksamhet startas. Ska jag säga hej eller låtsas som jag inte känner personen han pratar om, det vill säga, ska jag ignorera min kännedom om mig själv? Mest för att slippa påpekandet från någon annan yttras "18" - men att ta ordet från en politruck är omöjligt och resultatet blir att jag säger "ja, det är ju jag" med tillhörande vinkning.
Hej, i publiken sitter kommunens yngsta förtroendevalda. Om det är tragiskt eller bra, väljer jag att inte svara på.
Men nu känner jag min ordförande. Den träffen innebar att jag ska tjänstgöra under nästa möte och kanske tvingas besöka en grundskola. En grundskola med barn. Det är för övrigt under bokrean för att göra situationen mycket bättre.
Miljöpartisten fick min röst idag. Att han avslöjade sitt bloggägande förbättrade min inställning till honom ytterligare. Frågan är hur svårt det är att värva honom till M.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
jag är ledsen att medela att din ordförande inte var den bästa talaren(detta är sagt ur en helt nautral synvinkel) han var ganska seg i sitt sätt att tala och han klankade ned på andra som inte delade hans åsikt, den enda politikern som var intressant var Mp för han var rak på sak och snackade inte en massa skit som de flesta av de andra politikerna gjorde. men jag kan ju förstå hur du menar ur din moderata snynvinkel, även fast jag inte själv kan vara helt objektiv så hoppas jag att du är lite med objektiv på fredag för annars kommer Elisabet kapa dig vid knäna... vilket jag skulle tycka vara onödigt för det kan ju komma blod på golvet. ;b
Ovanligt. Hoof och jag delar för första gången någonsin samma åsikt. Mp ftw.
Och objektivitet är min starka sida, så det är lugnt.
När det gäller hur svårt det är att få Ingemar B att bli moderat kan jag svara med en gång, jättesvårt!
Hm, surt. Kanske kan unna mp att ha EN duktig retoriker som följd av det då.
Skicka en kommentar